Monster movies - top ten

En genre som aldrig tagit någon större plats inom filmen, är monsterfilmen. Visst, vi fick den nya Godzilla-remaken under 2014 och Pacific Rim året därpå, men annars är det få monsterfilmer som gjort några större avtryck de senaste åren.
Genren lider ju också av definitionssvårigheter. På ett sätt kan man ju säga att i stort sett varenda skräckfilm har element av en monsterfilm i sig. Både vampyrer och zombier kan ju klassificeras som monster. Men i min definition har jag uteslutit sådana filmer. För mig är en monsterfilm en film om en okänd varelse som hotar en grupp eller en större population av människor. För de drabbade är monstret oftast helt okänd och smittar inte.
Här nedan följer de tio bästa filmerna inom genren:


English version below.

10.  The Relic (1997)

En ganska okänd monsterfilm som har försvunnit ur folks medvetande sedan länge. Men när den kom gillade jag den och själva monstret är riktigt bra gjort. Allting utspelas på ett museum där monstret löper amok. Häftiga miljöer. Helt klart sevärd.

9. The Blob (1988)

Amerikansk småstad. 80-tal. Och levande jordgubbskräm. Kan det bli bättre. Häftigaste scen: Jag säger bara stopp i sinken.

8. Frankensteins monster (1931)

Redan titeln säger ju en del. Även om monstret tillhör de klassiska filmmonstren, precis som vampyren, så måste man ändå kunna se detta som en av de tidigare monsterfilmerna. Den är ju klassisk på flera plan och samtidigt oerhört tragisk. Det har gjorts flera remaker men det är ändå klassikern från 1930-talet som är den bästa.

7. The Fly (1986)

Remaken från 80-talet av David Cronenberg är riktigt bra. Och skildringen av hur Jeff Goldblum sakta förvandlas till något fruktansvärt ger kalla kårar. För att inte tala om monstrets något vidriga matvanor.

6. King Kong (1933, 2006)

Jag tar mig friheten att lista två filmer på samma plats. Båda två har i stort sett samma story men med några olika infallsvinklar. Originalfilmen har ju förtjänsten av att vara först med berättelsen och med fantastiska specialeffekter för sin tid. Jag tyckte filmen var otrolig när jag såg den som barn. Och även Peter Jacksons remake är sevärd, inte bara för effekterna och alla monstren, utan också för skildringen av själva King Kong. Här blir jätteapan en egen person med ett tragisk öde. Finns många paralleller med Frankenstein.

5. Cloverfield (2008)

Godzilla i founding footage-tappning fast mycket bättre. Den dokumentära känslan som den darrande subjektiva kameran ger ökar trovärdigheten. Karaktärernas ganska ofilmiska agerande ökar också känslan av realism trots den ganska absurda intrigen. Kanske monstret som har filmhistoriens fulaste tryne.

4. Jurassic Park (1993)

Går lite i King Kongs fotspår (bokstavligt talat, he he). Fantastiska effekter och bra karaktärer. Spänning genom hela filmen. En riktig klassiker. Skiter i att forskningen under senare år påstår att dinosaurierna bar fjäderhattar. Hur skulle det se ut?

3. Hajen (1975)

Ja, jag vet. En haj är väl inget monster? Men i det här fallet så får ju hajen rollen som ett köttätande monster så jag tycker nog att filmen kvalificerar sig på den här listan. En riktig klassiker med musik som kan öka pulsen hos vem som helst.

2. Alien (1979)

Kanske det ultimata filmmonstret. Slemmig, mörk, dålig andedräkt, en käft i käften och ett motbjudande sätt att föröka sig. Lägg därtill ett smutsigt rymdskepp med dålig belysning och långa korridorer så har du fått ett av monsterfilmernas bästa bidrag till filmhistorien. I rymden kan ingen höra dig skrika, men väl i vardagsrummet.

1. The Thing (1982)

I mitt tycke ett av John Carpenters mästerverk och det mest motbjudande och märkliga filmmonstret av alla. Läskigt, häftigt, hemskt. Spännande.


English version

A genre that never taken any significant place in the film, the monster movie. Sure, we got the new Godzilla remake in 2014 and Pacific Rim following year, but otherwise there are few monster movies that made any major footprint in recent years.
The genre also suffers from the difficulty of definition. In a way you could say that virtually every horror movie has elements of a monster movie itself. Both vampires and zombies can of course be classified as monsters. But in my definition, I have excluded such films. For me, a monster movie a film about an unknown creature who threatens a group or a larger population of people. For those affected are the monster usually completely unknown and not contagious.
Below are the ten best films of the genre:

10. The Relic (1997)

A rather unknown monster movie that has disappeared from people's minds long ago. But when it arrived, I liked it and the monster itself is really well done. Everything takes place in a museum where the monster running wild. Cool environments. Clearly worth seeing.

9. The Blob (1988)

American small town. 80s. And vibrant strawberry cream. Can it get better. Coolest Scene: Stop in the sink.

8. Frankenstein (1931)

The very title says it all. Although the monster belongs to the classic movie monsters, like the vampire, still it qualifies as one of the previous monster films. It's classic on several levels and at the same time extremely tragic. There have been several remakes but this is still the best.

7. The Fly (1986)

The Remake from the 80s by David Cronenberg is really good. And the portrayal of how Jeff Goldblum slowly turned into something terrible give you the creeps. Not to mention the monsters eating habits.

6. King Kong (1933, 2006)

I take the liberty to list two movies here. Both have basically the same story but with a few different angles. The original film has the merit of being the first story and with amazing special effects for its time. I thought the movie was incredible when I saw it as a child. And even Peter Jackson's remake is worth seeing, not only for the effects and all the monsters, but also for the portrayal of King Kong. Here the giant ape gets an personality with a tragic fate. There are many parallels with Frankenstein.

5. Cloverfield (2008)

Godzilla in the founding footage genre but much better. The documentary feeling that the trembling subjective camera gives increases the credibility. The characters rather noncinematic behavior also increases the sense of realism despite the rather absurd story. Maybe it's the monster with cinema's most ugly snout.

4. Jurassic Park (1993)

Goes a bit in King Kong's footsteps (literally, he he). Great effects and great characters. Tension throughout the film. A true classic. I give a shit about new scientific research in recent years claiming that the dinosaurs bar feather hats. How would that look like?

3. Jaws (1975)

Yes, I know. Shark is no monster. But in this case the shark becomes a flesh-eating monsters so I think that the film qualifies on this list. A true classic with music that can increase the pulse of anyone.

2. Alien (1979)

Perhaps the ultimate movie monster. Slimy, dark, bad breath, a jaw in the jaw and a disgusting way to multiply. Add to that a dirty spaceship with poor lighting and long corridors so you've got one of the monster movies best contribution to film history. In space no one can hear you scream, but well in the living room.

1. The Thing (1982)

In my opinion one of John Carpenter's masterpiece and the most disgusting and bizarre movie monster of all. Scary, awesome, awful. Exciting.

Star Wars and the prequels

Jag och min son har börjat plöja alla säsonger av den animerade serien Star Wars: Clone Wars, inför den stora premiären i december av den nya Star Wars-filmen. Serien handlar om äventyr som sker mellan filmerna Klonerna anfaller och Mörkrets hämnd.
Jag har tidigare bara sporadiskt tittat på en del av dessa avsnitt men måste säga att de är ganska underhållande och välgjorda. Lite störande är de svenska rösterna som inte riktigt känns Star Wars.
Hittills har vi kommit till mitten av andra säsongen och det är ännu för tidigt att recensera serien tycker jag.
Däremot kan man ganska snabbt slå fast att prequel-äventyr gärna vill utnyttja händelser och annat som händer senare i kronologin, trots att man ju ska vara försiktig med sådant eftersom vissa saker ännu inte har skett. Ett exempel är till exempel när Obi Wan Kenobi ställs inför General Grieavous i ett av avsnitten. Det blir en stor fäktningsscen där generalen plockar fram sina ljussvärd och även får fram två extra armar. Något som också sker i Mörkrets hämnd. Men att döma av Kenobis förvåning i Mörkrets hämnd så har han aldrig sett generalen så här tidigare. Ett typiskt exempel på att man ibland tar sig för stora friheter i prequel-äventyr. Clone Wars anses ju tillhöra grundkanon för Star Wars vilket betyder att allt som händer i den serien har hänt i samma kronologi som händelserna i filmerna.
Det finns säkert flera exempel på situationer i serien som rimmar illa med efterkommande filmer, jag lär återkomma i frågan.

English version

Me and my son has started to plow all seasons of the animated series Star Wars: Clone Wars, before the big premiere in December of the new Star Wars movie. The series is about adventure that takes place between the films Attack of the Clones and Revenge of the Sith.
I have previously only sporadically looked at some of these episodes and have to say they are pretty entertaining and well made. A little disturbing is the Swedish voices that not feels Star Wars.
So far, we come to the middle of the second season and it is still too early to review the series I think, however, one can rather quickly conclude that the prequel adventure keen to take advantage of events and situations that happens later in the chronology, despite the'll be careful about this because some things have not yet occurred. One example is when Obi Wan Kenobi faces the General Grieavous in one of the episodes. It comes to a big sword fighting scene where the general takes out his lightsabers and even get up two extra arms. This also happens in Revenge of the Sith. Judging the Kenobi surprise in Revenge of the Sith, he has never seen General like this before, witch obviously isn't the case. A typical example of that prequels often takes a great freedom in the prequel adventure. Clone Wars is considered to belong to the basic canon of Star Wars, which means that everything that happens in the series happens in the same chronology as in the movies.
There are certainly many examples of situations in the series that does not suit well with subsequent films, I will ge back on the issue.