Har börjat plöja skräckfilmer sent på kvällarna när alla andra lagt sig. Det är en speciell känsla att sitta där själv med mörkret och tystnaden omkring sig. Precis rätt förutsättningar för en skräckis. Som jag tidigaré skrivit i den här bloggen, eller i alla fall antytt, så är skräckfilmerna kanske den genre som lider av flest schabloner och återkommande filmgrepp.
Jag har redan skrivit om källarens betydelse i genren, men det finns naturligtvis mängder med flera. Min vana trogen tänkte jag lista några av dem utan någon speciell gradering mellan dessa.
1. Karaktären i fokus är den som kommer att bli överraskad. Ja, detta grepp återkommer ju inte bara i den här genren utan i de flesta andra filmer. Speciellt typiskt är detta i scener när flera karaktärer letar efter varandra. I detta letande brukar en av karaktärerna "försvinna" och inte ses i bild på ett tag. istället fokuseras på den andra karaktären som går och letar. Då ringer alla varningsklockor. Man vet man att denna kommer (ihop med publiken) att bli överraskad av den andra karaktären som gömt sig på något finurligt ställe.
2. Tappa upp badet. Det är väl konstigt vad mycket det ska badas eller duschas i skräckfilmer! Oftast sätter huvudpersonen på kranen och låter den rinna ensam, eller sitter själv i badet och betraktar den. Kranens rinnande vatten har oftast ett enda syfte, att dölja konstiga ljud eller ett barns skrik på hjälp. Jobbigt och oerhört stressande.
3. Dålig balans. Personer i skräckfilmer har väldiga problem med balansen och att hålla sig upprätt, speciellt när man flyr från något fasansfullt. Finns det något att snubbla på så gör man definitivt det. Och inte nog med det. När man väl har ramlat är det närmast omöjligt att ta sig upp på fötterna igen. Det kravlas och kryps i panik längs med källargolv och uppför trasiga trappor samtidigt som ondskan närmar sig (och den kan ta det ganska lugnt). Nästan alla skräckisar har minst en sådan scen, inte minst i finalen.
4. Ondskan dör minst två gånger. Japp, minst två gånger. Det tror jag nästan alla känner igen när huvudpersonen och skurken/monstret ställs mot varandra i den avgörande kampen. När väl huvudpersonen får övertaget och ger skurken den avgörande dödsstöten kan man aldrig veta om det verkligen är så. Efter en liten stund dyker monstret upp igen, nu halvdöd och oftast oigenkännlig. Denna sista dödsryckning är just inget mer än så. Huvudpersonen eller dess hjälpare får utdela ytterligare en dödsstöt innan monstret äntligen är död.
5. Den sista tvetydiga scenen. Usch, jag hatar såna filmer som aldrig riktigt kan sluta. När man tror att allt är frid och fröjd visar det sig i en sista kort scen att monstret lik förbannat har överlevt på något sätt, eller har den det? Lite olycksbådande musik som zoomar in något misstänkt och sedan var den dagen förstörd. Usch och fy!
6. Bilnycklarna! Åh, samma fenomen som med ramlandet och krypandet. Om det är bilnycklar inblandat och har en viktig betydelse för huvudpersonens överlevnad så sitter dessa gärna i en nyckelring med ytterligare 55 nycklar. Vid brådska är det därför helt omöjligt för huvudpersonen att hitta rätt nyckel. Först efter en kvart när monstret i princip sitter i passagerarsätet hittar man rätt. Och när den i princip omöjliga uppgiften ändå är övervunnen så startar inte bilfan!
7. Automatiska speldosor. Har ni tänkt på att leksaker i olika former är mycket närvarande i de flesta skräckfilmer. Förutom dockor, som är ett eget kapitel, har vi också alla dessa speldosor som gärna vill spela en truddilutt vid de mest opassande tider. Och den söta lilla helvetiska melodin brukar nästan alltid avlösas av några dörrar som stängs automatiskt, inte sällan framför nästippen på huvudpersonen.
8. Dockor överallt. Behöver jag säga mer...
9. Bollen som studsar åt fel håll. Om vi ändå fortsätter med avdelningen leksaker så kan man ju inte undvika att nämna det lekande barnet som plötsligt ser hur bollen försvinner ner i någon källare eller på något annat suspekt ställe. Naturligtvis till följd att barnet springer efter ner i ondskans domäner...
10. Ljuset släcks. Självklart, varför skulle det inte det? Hade jag varit spöke och suttit och lurat nere i källaren när huvudpersonen kommer ner så vore väl det det första man skulle fixa. Mörker och så är saken biff. Stackars alla dessa glödlampor som får sätta livet till i filmerna. Ett gott råd till alla huvudpersoner i skräckisar: skaffa nightvision. Eller undersök lokalerna under dagtid!
11. Källaren. Ja, det har jag redan skrivit om. Se nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar